Åldersgräns på bio

Kollade nyss på senaste avsnittet av debatt. De pratar om 15-årsgränsen på Twilightfilmen. Som vanligt var det många korkade människor som upprepar ett manta om frontallober och att det ju finns gränser på annat. Kvinnan från statens biografbyrå var bara där och försvarade sig. Som tur var fanns det många som tänkte till och hade vettiga åsikter att framföra. Cimon bland annat som satte huvudet på spiken när han påpekade att man såg på de unga som dumma. För det gör man ju. Man tycker att de är mindre kapabla till att klara av saker. Och deras ursäkter om att de bara vill skydda de unga håller inte. Jag har så svårt att tro på att de själva ens tror på det.

Religionsfriheten

Är det möjligt att religionsfrihet kan kombineras med ungdomens frihet? Jag är absolut för religionsfrihet, men då är det min tolkning av religionsfrihet som jag anser är mer trogen till ordet frihet. Att födas in i en religion, antingen med medvetet tvång eller omedveten påverkan, gör att begreppet religionsfrihet förlorar sin mening. Den sorts religionsfrihet människor ofta pratar om handlar snarare om religionstvång och förtryck för den minderåriga gruppen. Jag skulle vilja kalla den ena för klassisk religionsfrihet, som försvarar föräldrarnas rätt att välja religion åt sina barn. Den andra vill jag kalla för modern religionsfrihet, där man betonar vikten av att låta barn och ungdomar slippa pressen på att följa i sin familjs religiösa fotsteg. Och det är jätteviktigt att prata om de här skillnaderna. I den moderna varianten rör sig religionen bort ifrån familjen och traditionen och närmar sig den individuella andligheten, det personliga förhållandet mot gud. Och i den moderna varianten uppmanar man sina barn att ifrågasätta och söka, istället för att bara anta att de väljer samma väg som en själv. Det går inte bara att skrika religionsfrihet utan att reflektera över vad det innebär. För om religionsfriheten innebär ett nytt förtryck tänker jag inte kämpa för den till varje pris.

Den största frågan är bara hur man skulle kunna motverka den klassiska varianten. För inte heller kan man ju anta att alla ungdomar är hjärntvättade och förbjuda dem att uttrycka sin tro. Då kommer man ju ändå till den klassiska varianten, fast där man är tvingad till ateism istället. Det är ett så väldigt svårlöst problem det här.


Flyr Sverige

Nu var det längesen jag skrev här. Tyvärr beror det inte på att ungdomsförtrycket är mindre, utan på att jag har haft mycket att göra den här terminen. Jag tog studenten och förberedde mig samtidigt inför det jag ska göra i höst. Jag ska nämligen flytta till USA i ett år. Det betyder inte att jag kommer att lägga ner bloggen, men kanske blir jag inte jätteaktiv heller. Men när jag väl skriver får ni ta del av hur det ser ut borta i staterna med ungdomsfrågorna. Jag tror faktiskt att det kan bli ganska intressant. De har samma problem som oss, men förtrycket finns inskrivet i andra lagar än här i Sverige. Däremot finns det ett litet hopp. I USA finns det flera organisationer som jobbar för just ungdomars frihet.

Ni är iallafall väldigt välkomna att följa bloggen när den rör sig mot varmare klimat!

Dataspel är roten till all ondska i världen

Om någon har missat det senaste i hjärnforskningsvärlden kan ni klicka in här. Några forskare har tydligen upptäckt att dataspelsvåld kan leda till att barn blir aggressiva och får en snedvriden moralisk uppfattning. Moraltanterna hurrar och tackar Gud för att de nu har "fått rätt". De glömmer att man kan få fram vad man vill i en undersökning om man ställer rätt frågor och frågar rätt människor. 

Är trött på hjärnforskning, så tänker hänvisa er till Johanna Nylanders blogg där hon plockar isär artikeln. Är förövrigt väldigt sugen på hennes bok om folkhälsa, vore en fin julklapp!

Lite kul förresten att ett KDU-distrikt kände sig tvungna att försvara sig. De vill inte ha censur, men föräldraansvar. För de människorna det rör, dvs minderåriga som vill spela, är det samma sak.

Det är ju för ditt eget bästa!

Jag har alltid undrat hur folk som är emot att staten har stort inflytande i våra liv kan hävda att åldersgränser är rätt. De använder ju liksom samma argument. När en stat omyndigförklarar sina invånare är det för att de inte tycker att de kan fatta bra beslut själva. Självklart är det för invånarnas eget bästa. Precis som när en förälder säger att barnen inte får gå på konsert eftersom det är för deras eget bästa.

Det är ganska ologiskt att argumentera för ett liberalt samhälle men samtidigt tycka att det behövs en gräns då man förväntas kunna ta beslut om sitt eget liv. Fattar man inte att den där gränsen skulle kunna ligga var som helst? 20, 40, 60 eller 75. Det finns inget som föralltid kommer att garantera att åldersgränsen är 18 år. På medeltiden var jorden platt, idag är den rund.

Hur skulle det kännas om staten helt plötsligt bestämde allt i ditt liv åt dig. Skulle du lyssna om de berättade att det var för ditt eget bästa? Eller skulle du då hävda att din frihet var viktigare? Detta trots att dina beslut kanske inte alltid är perfekta för dig själv eller samhället?


18 år på skraplotter

Varje gång jag går in i min ICA-butik möts jag av en ganska otrevlig affisch. Den berättar för mig på ett retligt sätt att nu kan minsann inga snorungar köpa skraplotter. Även om ordvalet är annorlunda så är det känslan jag får av affischen. Svenska spel har från och med oktober i år infört 18-års gräns på även skraplotter. Så om t.ex min 17-åriga lillebror skulle vilja köpa en trisslott för sina pengar han tjänade ihop genom att klippa grannens gräsmatta, då måste han be mig att köpa ut. Om han då skulle vinna 1 miljon skulle han inte få hämta ut pengarna heller utan då skulle en missunnsam vuxen lätt kunna stjäla alltihop med lagen på sin sida.

Jag har alltid fått en retsticke-vibb från Svenska spel. Minns ni reklamen nedanför? Där de hånar barn och ungdomar i alla åldrar för att de inte får göra sådant som de jättegärna vill. Det ska tydligen vara lite gulligt. Jag kan tycka det är konstigt att inte folk reagerar mer, men egentligen visar det ju bara hur snabbt man glömmer hur det verkligen var. Det är förbud efter förbud efter förbud. Förbud som alla har genomlidit och hatat. Man svor att man aldrig skulle glömma hur hemskt det var och spenderade hela sin barndom med att försökta få tiden att gå så man skulle få se filmer utan pratande djur på bio. Men det är klart att man glömmer. När en 40-åring ser tillbaka på sina barndomsår känns ju såklart 5 år som 5 minuter. Det är ganska tragiskt faktiskt. Nu sitter alla vuxna och myser åt den söta gammelmodiga känslan istället, övertygade om att det inte var så hemskt att leva 18 år i ett fängelse för sitt eget bästa.

Ända sedan den här reklamen började gå i TV har jag förlorat all respekt jag hade för det här statliga monopolföretaget. Inte för att jag brukar spela, men hade jag gjort det hade jag inte spelat hos Svenska spel. Om ni tycker att respekten för unga är viktig råder jag er att göra detsamma.



Det här med hjärnan

Det är så otroligt många människor som vägrar att lyssna på mig bara för att jag är ung. De avfärdar allt jag säger med "din hjärna är inte utvecklad än, du förstår inte vad du säger".

Jag undrar varför de inte tänker längre än så? Vad skulle de säga om det plötsligt kom fram en massa ny forskning som bevisade att efter man fyllt 30 så blev hjärnan betydligt sämre? Skulle de gå med på att omyndigförklara alla över 30 då eller skulle man börja prata om personligt ansvar? Det finns en sån dubbelmoral där som jag inte ens tror att de förstår själv.

Så ja, jag har lite svårt för att tro på det här med att jag skulle vara korkad pga min ålder. Om till och med min lilla hjärna förstår allt det här, varför förstår då ingen annan?

Barn

Att använda sig av ordet barn när man egentligen talar om en tonåring är en av de värsta härskarteknikerna som används just nu. Lagen säger att man är ett barn tills man har fyllt 18 och därför passar folk på att använda sig av ordet barn eftersom det på ett sätt är legitimt. Men en tonåring är inte ett barn, även om lagen säger det. Ett barn är omoget, naivt och förstår ingenting om vuxenlivet. Så skulle de flesta vuxna definera egenskaperna hos ett barn. När man säger barn tänker man på en stackars försvarslös 7-åring som tror på tomten. Det är klart att de beskyddande känslorna framkallas när man säger att ett barn dricker sprit. Även om de flesta förmodligen vet att man talar om en tonåring så ger ordet barn fortfarande bilden av att det är en försvarslös naiv människa man pratar om. Snälla låt er inte luras, de som skriver barn istället för tonåring är i högsta grad medvetna om den effekt det framkallar. De försöker medvetet att dumförklara minderåriga.


Åldersgränser är aldrig huggna i sten

Det är få vuxna som tänker på att de skulle kunna vara i vår sits. Det finns inget som säger att åldersgränsen föär att köpa alkohol alltid måste vara 20. Det finns ingen matematisk regel som bestämmer sånt. Gränserna är godtyckliga och utgår från forskning som folk tolkar olika. Åldersgränsen för att köpa alkohol skulle lika gärna kunna vara 50. För bara några år sedan röstade 49% av den svenska befolkningen för ett totalförbud mot alkohol. Det har folk så svårt att föreställa sig, att det faktiskt skulle kunna vara de själva som hindrades från någonting som de uppskattade.

Det här med forskning kan bli så fel. För massor med år sedan var folk bombsäkra på att jorden var platt. I början av 1900-talet publicerades en bok med sju bevis på att kvinnor saknade själ. På 30-talet utgick man i rätten när man dömde folk från att homosexuella hade kvinnliga kroppar och psykiskt sjuka släktingar. Kunskap förändras alltid och det är ingenting man kan lita blint på.

Jag hoppas att alla som har vuxit ur en åldersgräns kan tänka på det här nästa gång ni nekar en ungdom något. Sätt er in i situationen. Tänk inte att ni som unga inte skulle fått köpa en energidryck, utan tänk att ni som vuxna idag inte skulle få köpa en energidryck. Hur känns det?


Bara i USA...

Skolor har börjat förbjuda "dirty dancing" på skoldanserna. De har en "freak patrol" som går runt och kollar så att händerna är fint placerade och att ingen böjer sig i en sexuell position. Vilket slöseri på tid!


"Frivilliga" slumpvisa drogtester

För det första så är de aldrig riktigt frvilliga för omyndiga elever. Jag har hört lite olika, allt ifrån att endast föräldrar har rätt att säga nej till att elever får vägra men att då föräldrarna kontaktas. Vad som stämmer vet jag faktiskt inte men frivilligheten blir iallafall svår att garantera hur de än går tillväga.

Men, idag satt jag och bläddrade i en tidning om droger. Arko heter den och här kan du läsa numret jag kollade i. I artikeln om Kantzowska gymnasiet, en skola i närheten av Västerås, hittade jag ett bevis på att frivilligt inte alltid betyder frivilligt. För er som inte orkar läsa hela artikeln kan jag dra ut det jag reagerade på.

"På Basen har han hand om de elever, runt tjugofem stycken, som går på individuellt anpassade program. Det handlar ofta om ungdomar med diagnoser som exempelvis adhd och/eller elever som mår dåligt och inte klarar av att gå på ett vanligt studieprogram.
- Där har vi också de elever från Industriprogrammet som åkt dit i våra drogtester alternativt vägrat testa sig. Vägrar man låta sig testas betraktar vi dem som positiva. Just nu är det fyra, fem elever av det slaget där, som vi har extra uppmärksamhet på. De får gå där tills de via nya kissprov bevisat att de är drogfria, berättar Bo Häggvist som har en bakgrund inom socialtjänst och missbruksvård."

"Någon enstaka har varit negativt inställd och då kan man ju spekulera om varför"


Låter det här frivilligt?


Nu förstår jag ju att just det här är en säkerhetsfråga eftersom det för tillfället bara rörde industriprogrammet, men jag tycker att citaten visar en attityd som skrämmer mig. Jag undrar också om det inte skulle räcka att testa de som man verkligen misstänker nyttjar droger. Dessutom skrev de i slutet att arbetet ska exporteras till andra skolor. Högstadieskolor brukar så vitt jag vet inte jobba med stora farliga maskiner. Jag tror inte vi har sett det sista av "frivilliga" drogtester.

En liten grej som att hyra lokal

För ett tag sedan försökte jag hyra vår gemensamhetslokal till ett födelsedagsfirande. Jag hade för någon månad sedan fyllt 18 och var så glad över att jag äntligen fick hyra lokalen i mitt eget namn och slapp tvinga min mamma att ta på sig det ansvaret. Jag pratade med de man pratar med när man vill hyra lokalen och tyckte att allt gick bra. De berättade att datumet jag ville åt var ledigt och att det bara var för min mamma att skriva på. När jag berättade att jag var myndig och ville skriva på själv blev de plötsligt lite besvärade och förklarade för mig att jag inte kunde få hyra den. Varför? För att jag var för ung. När jag frågade om de hade någon tydlig åldersgräns eller bara godtyckligt fick neka någon sådär pratade de bort det.

Jag förstår deras situation, visst gör jag det. Tidigare har det varit så att ungdomar har hyrt lokalen och så har det blivit lite för stökigt. Men samtidigt, man kan inte bara utgå från att jag inte ska sköta mig bara för att jag är ung. Det är inte okej att döma någon innan brottet är gjort. Sådan här diskriminering är vardag för oss unga och att alla försöka rättfärdiga det hela tiden gör mig ledsen. Man nekar inte en myndig person något med argumentet "du är för ung" precis som man inte nekar en annan person något med argumentet "du är för kvinnlig" eller "du är för muslimsk".

Behöver jag säga att det inte blev något födelsedagsfirande?

Vuxna och deras älskade integritet

Integritet är väl ett ord som ingen kan ha undgått de senaste åren. Med FRA och all hysteri kring det. Jag fascineras så av de vuxnas engagemang i just frågan om integritet. För visst är det så att om de värnar så om sin integritet så borde de väl förstå att den är viktig för fler? Trots engagemanget är det ytterst få som inser att ungdomars integritet kränks på rullande band. Vår integritet existerar inte, för "vårt eget bästa". De skulle inte ens kunna få igenom hälften av vad vi utsätts för om det gällde vuxna. Det gör mig ledsen att när folk protesterar mot förslaget om att drogtesta ungdomar utan föräldrars vetskap så är det just att det sker utan föräldrars godkännande som upprör.

Det pratas så mycket om trygghet just nu. Politikerna lockar med fler poliser här och fler poliser där för att de vuxna ska våga vistas ute efter 10 på kvällen (som om de skulle göra det ändå). Vad hände med min trygghet? Räknas inte den? Har inte jag rätt att vistas ute i min egen hemstad utan att känna mig rädd för männen och kvinnorna i polisuniformer, trots att det enda jag har gjort är att ha kul? Jag vill inte behöva vara rädd för att en polis ska råna mig bara för att jag eventuellt skulle kunna utföra ett brott.

Det finns inte en enda politiker där ute som värnar om mig. De värnar bara om mina föräldrar.

Individens frihet

Det är så otroligt svårt med det här med frihet egentligen. Man ska alltid sträva efter största möjliga frihet såklart, men vad händer när man som minderårig kommer i kläm? Om staten inte bestämmer över oss gör våra föräldrar det, och om våra föräldrar inte kan bestämma över oss gör staten det. Pest eller kolera?

Hela idén med åldersgränser är problematisk. Jag tror att vi har skapat ett behov av gränser som egentligen inte är nödvändiga.

Rökning

Idag fick jag veta ännu en grej som får mig att tro starkare att det som polisen och politikerna bakom sysslar med bara är en principsak. De går tydligen runt och fimpar minderårigas cigaretter. "Bra!" tänker ni då. För småungar ska ju inte röka. Jag håller med er i det att unga inte borde röka, det borde inte vuxna göra heller. Men vem lurar man? Tror man verkligen att den här typen av nolltolerans hjälper någon? Förstår man inte att rökning är ett jättestarkt beroende som knappast bryts bara av att en otrevlig polis fimpar din cigarett? Skulle det fungera på dig? Nej jag tror inte det. Fem minuter senare tänder de en ny cigarett och livet flyter på som vanligt, förutom ett lite ökat hat mot vuxna. Tror ni fortfarande att vuxenvärlden egentligen bara bryr sig? Om det verkligen är så skäms jag för deras brist på intelligens.

Jag har ingen aning om hur man gör för att förhindra att folk börjar röka, eller hur man får dem att sluta. Men det jag vet är att det här knappast hjälper. Sluta förstör för er själva och för hela den svenska befolkningen, jag ber er.

Utegångsförbud

Är det någon som kan tala om ifall denna form av "uppfostran" verkligen är laglig? Och varför föräldrar som tillämpar metoden tillåts att skaffa barn?

Föräldraskap är ett farligt gift som förstör liv och befläckar omdömet oerhört.

Konsekvenstänkande

Jag har så svårt att förstå det här. Alla vuxna man pratar med, även statens anti-langningskampanj, säger hela tiden att ungdomar inte har något konsekvenstänkande. Vi förstår inte att när vi gör något, så kan det hända något till följd av det. Hur kan det finnas forskning på något som uppenbarligen inte är sant? Konsekvenstänkande föds vi med, det är därför vi lär oss att gå på pottan när vi är små. Det är klart att man förstår konsekvenserna av det man gör, med vissa undantag då man inte har fått informationen från början. Men det de syftar på är att vi ungdomar inte förstår att vi kan bli fulla om vi dricker. Hur kan det stämma? Jag förstod det när jag var 13, och jag förstår det nu när jag anses vara vuxen. Är jag ovanligt smart eller vadå? Forskning och statistik är verkligen inte att lita på och det är synd att man använder sånt som argument. Kom ihåg att vara källkritiska.

Jag tror att det man egentligen menar med konsekvenstänkande är livserfarenhet. Och det behöver inte ha med ålder att göra. Anledningen till att vissa upplever att de är mognare idag än de var när de var unga beror på att man upplever saker i sitt liv som gör att man lär sig. Alltså, någon som blivit nekad livserfarenhet som ung måste ju onekligen utgöra en fara för sig själv när hon sedan kastas ut i det farliga livet.

Ny blogg

Jag har nu bestämt mig för att bryta ut den politiska delen ur min andra blogg och flytta den hit. Som ni kanske förstår på namnet så kommer den att innehålla mycket debatt kring bristen på frihet och demokrati för ungdomar. Jag hoppas att folk så småningom öppnar upp ögonen för det här problemet. När jag blev myndig trodde jag att jag skulle få mer makt över mitt liv men jag blir fortfarande diskriminerad och förlöjligad pga min ålder. Det går inte att säga emot, för hur mycket man än försöker så besvaras argumenten med att "jag inte förstår". Det är inte okej att slösa bort värdefull tid av våra liv bara för att någon annan tror att de bäst vet hur våra liv ska levas. Jag hoppas att fler börjar inse det.

RSS 2.0