ungfrihet

För ett tag sedan kom ju svininfluensan till Sverige om ni minns det. Det blev panik och man började dela ut vaccin till de som ville ha. Jag hade blivit myndig innan det här hände men flera av mina klasskompisar hade ännu inte fyllt 18 år. De var tvungna att ha sina föräldrars godkännande för att få vaccinera sig. Nu kanske just den här sjukdomsrisken var överdriven och vaccinet otestat, men själva principen om att man inte får bestämma själv att man vill leva är galen. Dina föräldrar kan bli din död. De kan förstöra ditt liv. Alla dina val måste signeras av din ägare. Jag minns när man t.ex valde gymnasium, det var samma visa. Du kunde önska, men dina föräldrar hade sista ordet. Det finns så många val man gör som ung som egentligen inte är ens egna. De flesta har ju som tur är snälla föräldrar som respekterar sina barns beslut, men långt ifrån alla. Och vetskapen om att mina föräldrar kan neka mig rätten till att skydda mig mot en livsfarlig sjukdom är läskig. Det är konstigt att inte fler reagerar.

Sitter och kollar på Föräldrafritt på kanal 5 play. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Man förstår ju att budskapet ska vara "barn behöver gränser" vilket jag aldrig har varit särskilt förtjust i. Hela tiden hör man barnen säga "vi behöver vuxna, vi behöver regler". Det känns så vinklat. Sen blir jag så upprörd på föräldrarna som tvingar sina barn att vara kvar när de uppenbarligen lider och inte får mat. Och vem det nu är som har bestämt att barnen måste ha föräldrarnas godkännande för att få åka hem. Det är psykisk tortyr som ingen borde tvingas igenom.

Om någon har missat det senaste i hjärnforskningsvärlden kan ni klicka in här. Några forskare har tydligen upptäckt att dataspelsvåld kan leda till att barn blir aggressiva och får en snedvriden moralisk uppfattning. Moraltanterna hurrar och tackar Gud för att de nu har "fått rätt". De glömmer att man kan få fram vad man vill i en undersökning om man ställer rätt frågor och frågar rätt människor. 

Är trött på hjärnforskning, så tänker hänvisa er till Johanna Nylanders blogg där hon plockar isär artikeln. Är förövrigt väldigt sugen på hennes bok om folkhälsa, vore en fin julklapp!

Lite kul förresten att ett KDU-distrikt kände sig tvungna att försvara sig. De vill inte ha censur, men föräldraansvar. För de människorna det rör, dvs minderåriga som vill spela, är det samma sak.

Varje gång jag går in i min ICA-butik möts jag av en ganska otrevlig affisch. Den berättar för mig på ett retligt sätt att nu kan minsann inga snorungar köpa skraplotter. Även om ordvalet är annorlunda så är det känslan jag får av affischen. Svenska spel har från och med oktober i år infört 18-års gräns på även skraplotter. Så om t.ex min 17-åriga lillebror skulle vilja köpa en trisslott för sina pengar han tjänade ihop genom att klippa grannens gräsmatta, då måste han be mig att köpa ut. Om han då skulle vinna 1 miljon skulle han inte få hämta ut pengarna heller utan då skulle en missunnsam vuxen lätt kunna stjäla alltihop med lagen på sin sida.

Jag har alltid fått en retsticke-vibb från Svenska spel. Minns ni reklamen nedanför? Där de hånar barn och ungdomar i alla åldrar för att de inte får göra sådant som de jättegärna vill. Det ska tydligen vara lite gulligt. Jag kan tycka det är konstigt att inte folk reagerar mer, men egentligen visar det ju bara hur snabbt man glömmer hur det verkligen var. Det är förbud efter förbud efter förbud. Förbud som alla har genomlidit och hatat. Man svor att man aldrig skulle glömma hur hemskt det var och spenderade hela sin barndom med att försökta få tiden att gå så man skulle få se filmer utan pratande djur på bio. Men det är klart att man glömmer. När en 40-åring ser tillbaka på sina barndomsår känns ju såklart 5 år som 5 minuter. Det är ganska tragiskt faktiskt. Nu sitter alla vuxna och myser åt den söta gammelmodiga känslan istället, övertygade om att det inte var så hemskt att leva 18 år i ett fängelse för sitt eget bästa.

Ända sedan den här reklamen började gå i TV har jag förlorat all respekt jag hade för det här statliga monopolföretaget. Inte för att jag brukar spela, men hade jag gjort det hade jag inte spelat hos Svenska spel. Om ni tycker att respekten för unga är viktig råder jag er att göra detsamma.

Få kan väl ha missat det som har hänt Nemo från Kungarna av Tylösand. Han är åtalad för sexuellt utnyttjande av barn. För att han hade sex med en 14-åring. Han har nu alltså en stämpel som aldrig försvinner, en stämpel som skriker pedofil. Den här tjejen var initiativtagare enligt henne själv (om nu Nemo talar sanning) och det var inte hon som anmälde händelsen utan hennes föräldrar. Jag var väl lite naiv kan jag erkänna när jag trodde att lagen om våldtäkt mot barn endast skulle ses som ett stöd för de som verkligen blivit utnyttjade istället för ett stöd för överbeskyddande föräldrar. När jag växte upp var åldersgränsen för sex ingen egentlig åldersgräns utan en säkerhetslina. Idag råder sexualrådgivare ungdomar att vänta med sex. Barnmorskor tvivlar när de ska skriva ut preventivmedel till 14-åringar. Vuxna människor kallar minderåriga tjejer för flickebarn. Byxmyndighetsåldern har blivit så mycket mer. Den har blivit ett verktyg för att förtrycka unga vuxna och förhindra att tonåringar har sex.

Just nu har jag ganska mycket annat skrivande att göra, så jag tänker inte göra en djupdykning i den här hemska åldersfixerade debatten. Däremot tänker jag tipsa er om att läsa Johanna Sjödins debattartikel.