Skolk

Hela den här hysterin kring skolk är löjlig. Ytterligare politik för att lugna föräldrarna, och fiska röster bland dem. Hade de tagit hänsyn till oss hade de försökt lista ut varför vi skolkar och inte infört tuffare regler för giltig frånvaro.

Skolk betyder att något är fel på skolan, inte eleven. I många fall beror den på att lärarna inte lyckas anpassa undervisningen till varje individ. Elever som har svårt för ett ämne känner att de inte hänger med och elever som har lätt för ett ämne känner att lektionerna är ett slöseri på tid. I vår skolas fall beror den till stor del på schemat. Det är inte lätt att gå till skolan tidigt på morgonen, genomlida en tom lektion bara för att mötas av ett hål på flera timmar och slutligen gå till ännu en tom lektion och sedan sluta när det är mörkt ute. Lektionerna består aldrig av genomgångar eller arbete, allt sker hemma. Det enda vi kan göra i skolan är att sitta och prata. Vi får massvis med hemuppgifter som vi ska bedömas på och eftersom vi saknar datorer kan vi inte jobba i skolan utan måste vänta tills vi kommer hem. När vi kommer hem är vi jättetrötta efter den långa dagen i skolan men måste fortfarande göra klart alla uppgifter. Vi går och lägger oss jättesent och när vi ska upp på morgonen känns det omöjligt. Skolan är idag ett enda stort slöseri på tid. Vill ni att vi ska sluta skolka får ni göra det värt att gå till skolan.


Vuxna och deras älskade integritet

Integritet är väl ett ord som ingen kan ha undgått de senaste åren. Med FRA och all hysteri kring det. Jag fascineras så av de vuxnas engagemang i just frågan om integritet. För visst är det så att om de värnar så om sin integritet så borde de väl förstå att den är viktig för fler? Trots engagemanget är det ytterst få som inser att ungdomars integritet kränks på rullande band. Vår integritet existerar inte, för "vårt eget bästa". De skulle inte ens kunna få igenom hälften av vad vi utsätts för om det gällde vuxna. Det gör mig ledsen att när folk protesterar mot förslaget om att drogtesta ungdomar utan föräldrars vetskap så är det just att det sker utan föräldrars godkännande som upprör.

Det pratas så mycket om trygghet just nu. Politikerna lockar med fler poliser här och fler poliser där för att de vuxna ska våga vistas ute efter 10 på kvällen (som om de skulle göra det ändå). Vad hände med min trygghet? Räknas inte den? Har inte jag rätt att vistas ute i min egen hemstad utan att känna mig rädd för männen och kvinnorna i polisuniformer, trots att det enda jag har gjort är att ha kul? Jag vill inte behöva vara rädd för att en polis ska råna mig bara för att jag eventuellt skulle kunna utföra ett brott.

Det finns inte en enda politiker där ute som värnar om mig. De värnar bara om mina föräldrar.

Individens frihet

Det är så otroligt svårt med det här med frihet egentligen. Man ska alltid sträva efter största möjliga frihet såklart, men vad händer när man som minderårig kommer i kläm? Om staten inte bestämmer över oss gör våra föräldrar det, och om våra föräldrar inte kan bestämma över oss gör staten det. Pest eller kolera?

Hela idén med åldersgränser är problematisk. Jag tror att vi har skapat ett behov av gränser som egentligen inte är nödvändiga.

RSS 2.0