ungfrihet

Integritet är väl ett ord som ingen kan ha undgått de senaste åren. Med FRA och all hysteri kring det. Jag fascineras så av de vuxnas engagemang i just frågan om integritet. För visst är det så att om de värnar så om sin integritet så borde de väl förstå att den är viktig för fler? Trots engagemanget är det ytterst få som inser att ungdomars integritet kränks på rullande band. Vår integritet existerar inte, för "vårt eget bästa". De skulle inte ens kunna få igenom hälften av vad vi utsätts för om det gällde vuxna. Det gör mig ledsen att när folk protesterar mot förslaget om att drogtesta ungdomar utan föräldrars vetskap så är det just att det sker utan föräldrars godkännande som upprör.

Det pratas så mycket om trygghet just nu. Politikerna lockar med fler poliser här och fler poliser där för att de vuxna ska våga vistas ute efter 10 på kvällen (som om de skulle göra det ändå). Vad hände med min trygghet? Räknas inte den? Har inte jag rätt att vistas ute i min egen hemstad utan att känna mig rädd för männen och kvinnorna i polisuniformer, trots att det enda jag har gjort är att ha kul? Jag vill inte behöva vara rädd för att en polis ska råna mig bara för att jag eventuellt skulle kunna utföra ett brott.

Det finns inte en enda politiker där ute som värnar om mig. De värnar bara om mina föräldrar.