Religionsfriheten
Är det möjligt att religionsfrihet kan kombineras med ungdomens frihet? Jag är absolut för religionsfrihet, men då är det min tolkning av religionsfrihet som jag anser är mer trogen till ordet frihet. Att födas in i en religion, antingen med medvetet tvång eller omedveten påverkan, gör att begreppet religionsfrihet förlorar sin mening. Den sorts religionsfrihet människor ofta pratar om handlar snarare om religionstvång och förtryck för den minderåriga gruppen. Jag skulle vilja kalla den ena för klassisk religionsfrihet, som försvarar föräldrarnas rätt att välja religion åt sina barn. Den andra vill jag kalla för modern religionsfrihet, där man betonar vikten av att låta barn och ungdomar slippa pressen på att följa i sin familjs religiösa fotsteg. Och det är jätteviktigt att prata om de här skillnaderna. I den moderna varianten rör sig religionen bort ifrån familjen och traditionen och närmar sig den individuella andligheten, det personliga förhållandet mot gud. Och i den moderna varianten uppmanar man sina barn att ifrågasätta och söka, istället för att bara anta att de väljer samma väg som en själv. Det går inte bara att skrika religionsfrihet utan att reflektera över vad det innebär. För om religionsfriheten innebär ett nytt förtryck tänker jag inte kämpa för den till varje pris.
Den största frågan är bara hur man skulle kunna motverka den klassiska varianten. För inte heller kan man ju anta att alla ungdomar är hjärntvättade och förbjuda dem att uttrycka sin tro. Då kommer man ju ändå till den klassiska varianten, fast där man är tvingad till ateism istället. Det är ett så väldigt svårlöst problem det här.
